Studi Kata
merengut (root: rengut)
merengut [KAMUS BESAR BAHASA INDONESIA]
re·ngut , me·re·ngut v 1 bersungut-sungut; mencomel; 2 tampak keruh (masam) mukanya;
pe·re·ngut n orang yg biasanya merengut; pencomel; perengus
merengut [THESAURUS]
1rengut, merengut v bersungut-sungut, memberungut, merengus, masam muka;
perengut n pengomel, perengus, perungut, peleter, penyungut, pencomel;
merengut-rengut v berleter, bersungut-sungut, mencomel, menggerutu, mengomel, merengus-rengus, merungut-rungut, muring